Nu är det dags för den 4e lektionen. Det går ganska bra för mig med min novell men det är samtidigt väldigt jobbigt att riva upp alla sår igen. Det här gör att jag kommer tillbaka till den tiden då jag gick i grundskolan och alla problem jag fick under den tiden. Det kommer upp en massa "Om jag bara hade..." i huvudet. Jag ångrar mycket, men samtidigt ångrar jag ingenting. Jag är den jag är idag, just på grund av vad jag har varit med om och råkat ut för, det har blivit en del av mig nu. När jag tänker på mig själv som person så ser jag mig ofta som en ganska osäker och ensam tjej, men andra dagar ser jag mig själv som världens starkaste som klarar vad som helst och är jättestolt över mig själv.

Det här arbetet är ännu en till process i mitt läkande i helhet. Det jag längtar mest av allt efter är att få bort mitt självskadebeteende som fortfarande finns kvar, bara det att det inte längre är synligt. Jag plågar mig själv med tankar och slag och röster inom mig säger åt mig att jag inte är värd att leva längre. Att jag borde dö, redan vara död.

Om jag bara hade berättat för min omgivning vad jag råkade ut för, då hade jag kanske inte behövt må så dåligt som jag ofta gör idag. En del av mig är väldigt besviken på mig själv för att jag är så svag som jag faktiskt är medan en annan del av mig försöker pränta in i mitt huvud att jag är stark, för om jag hade varit svag, så hade jag väl inte varit vid liv idag? Då hade jag hoppat när jag satt på fönsterkanten i fjärde klass.

Jag måste lära mig själv att vara nöjd med mig själv, jag måste lära mig att acceptera allt det jag har varit med om. Det är nästan som att lära sig cykla, det går inte på en dag. Man måste kämpa och ha tålamod och det är något jag inte har kvar. Jag tycker att jag har väntat nog länge nu, jag vill må bra, NU! Jag orkar inte vänta till imorgon, eller veckan efter det eller månaden efter det, eller flera år från nu. Jag vill inte och orkar inte vänta.

Jag valde mitt ämne att skriva om med omsorg. Jag gjorde det för min egen skull, men även för att visa andra att bara för att man råkar ut för mycket dåligt när man är liten, så betyder inte det att man måste ha det så dåligt resten av livet. Jag vet innerst inne att jag är stark, starkare än många. Jag måste bara lära mig att bearbeta det som har hänt på rätt sätt, och det rätta sättet är inte att vara självdestruktiv. Det kommer bara dra mig ännu längre ner i det svarta hålet jag känner mig fångad i.

/ Amanda ♥