Jag gick hand i hand med min mamma nerför skolgården och upp mot den maffiga skolbyggnaden. Allting såg så stort ut i mina små 7åriga ögon. Hur kommer det gå? Kommer jag att få vänner, eller kommer jag bli den där nya konstiga tjejen? Jag tänkte att det återstod att se. Mamma tittade lite diskret på mig för att se om jag var nervös eller inte, hon trodde att jag inte märkte hennes blickar, men hon hade verkligen fel. Jag vet inte varför men någonting inom mig sa att det här kommer bli en av de bästa sakerna som någonsin har hänt mig. När jag och mamma gick upp för någon som kändes som milslånga trappor så for tusentals tankar genom mitt huvud. Jag var mer nervös än någonsin förr, det var alltså nu som det händer, nu som jag skulle få se vilka människor jag skulle tillbringa mina kommande 6 år i skolan med. Det var bara två veckor kvar innan det skulle bli min verklighet. Jag kunde knappt förstå det själv. Precis innan vi skulle gå in i klassrummen så kom mammas ivriga och något nervösa blickar på mig igen, jag undrade vad som försiggick i hennes huvud också. Det var kanske trots allt inte bara var jag som var smått panikslagen inför detta möte.  Precis innan vi skulle gå in i klassrummet så gav mamma mig en stor hjärtlig kram och önskade mig lycka till. När jag kom in i det stora klassrummet satt alla mina 21 nya klasskamrater framför mig bakom deras bänkar och stirrade på mig, men inte på ett otrevligt sätt, utan mer nyfikna och förväntansfulla.

- Det här är Amanda, hon ska börja här hos oss efter påsklovet, presenterade min nya klassföreståndare Gull mig.

Det var helt knäpptyst i klassrummet, ingen pratade. Det var så tyst att jag hade kunnat höra en knappnål falla till golvet. Jag blev ganska osäker på vad jag skulle göra eller säga när alla var så tysta, men det släppte så fort jag hade fått en plats bredvid en tjej i klassen, Therese. När lektionen fortsatte som vanligt så kändes det bättre eftersom att alla tog hand om mig så pass bra på en gång. Jag kände mig genast som en i gänget. Det fanns speciellt en person jag klickade med på en gång, Nicole. När dagen sen var slut så bad min nya lärare mig och mamma att stanna kvar för att prata lite.

- Hur tyckte du att det kändes då? Fråga Gull mig.

- Bra, svarade jag lite blygt.

Sen ville jag inte vara kvar längre så jag packade ihop min väska och började gå ut genom klassrummet, men mamma stannade kvar en liten stund till för att fortsätta prata.

- Jag tyckte det gick riktigt bra för henne, det här var ju bara en prövodag för att se hur hon skulle trivas, hörde jag Gull säga till mamma.

- Jo, men precis. Det här kommer säkert gå superbra för henne. Det tror jag verkligen.

/Amanda♥